DNA-test – PRA

Under 2004 hittade det amerikanska företaget OptiGen genen som visar om hunden bär på anlag för prcd-PRA eller ej. I början av juni 2005 gick företaget ut med information om att de blodprov som nu analyseras är gentester och inte markörtester som det var tidigare. Detta genombrott underlättar betydligt vårt avelsarbete gällande PRA.

Vad är PRA?

PRA (Progressiv Retinal Atrofi) är ett samlingsnamn för en grupp likartade ärftliga sjukdomar som bland annat drabbar tollare. Sjukdomen drabbar näthinnan som successivt förtunnas genom att blodkärlen i näthinnan förtvinas och synen försvinner gradvis och till sist blir hunden helt blind. Hos tollarna visar sig PRA oftast vid 5-årsåldern eller senare. PRA har funnits i vår ras i många år och sjukdomens arvsgång är enkel recessiv autosomal, vilket innebär att den sjuka hunden har fått ett sjukt anlag från sin mamma och ett sjukt anlag från sin pappa.

Prcd-PRA är en form av PRA och den är den hittills kända formen av PRA som drabbar tollare. Men man kan dock inte med säkerhet säga att det är den enda formen. Det är därför viktigt att vi fortsätter att ögonlysa våra hundar. Ögonlysningen visar även om hunden bär på någon annan ögonsjukdom som t ex katarakt, colobum etc.

Vad innebär DNA-test?

OptiGen har hittat genen bakom ögonsjukdomen prcd-PRA och det innebär i praktiken att man med ett enkelt blodprov kan avgöra hundens genetiska anlag för att utveckla prcd-PRA. I förlängningen skulle det alltså vara möjligt att avla bort sjukdomen helt genom att bara använda friska hundar i avel.

Varför DNA-testa?

Genom att DNA-testa våra tollare kan vi göra kombinationer som vi tidigare inte vågat göra om vi misstänkt att det finns en stor risk för PRA. Genom att DNA-testa hundarna vet vi exakt vilka hundar som vi ska undvika att para för att eliminera risken för att avkommorna utvecklar PRA.

Resultat av DNA-test

DNA-testet visar hundens genetiska disposition för sjukdomen och eftersom sjukdomens arvsgång är enkel recessiv autosomal finns det tre möjliga resultat:
Normal/Clear innebär att hunden är frisk och helt fri från anlaget
Carrier innebär att hunden är en frisk anlagsbärare
Affected innebär att hunden kan komma att utveckla sjukdomen

Innan genen för testet var isolerad, var OptiGens DNA-test ett markörtest vilket innebar att man hade hittat en gen i närheten av den specifika PRA-genen. OptiGen fortsatte sitt forskningsarbete och till sist fann de även genen och under 2004/våren 2005 företaget gjorde parallella tester (dvs både markör- och gentester) på samtliga blodprov som de erhållit och kommit fram till att även markörtestets resultat är lika tillförlitligt som gentestet. För att skilja på resultaten mellan hundar som fått sitt resultat före juni 2005 (markörtestet) och efter detta datum (gentestet) har hundar som är helt fria, dvs Normal/Clear i dag, testresultatet Genotyp A med markörtestet, friska anlagsbärare, Carrier idag, har testresultat Genotyp B med markörtestet och hundar som kan utveckla sjukdomen, Affected i dag, har testresultatet Genotyp C med markörtestet.

Hur använda DNA-testet

Det friska anlaget (P) är dominant över det sjuka (p) och det är därför en hund kan vara en frisk anlagsbärare. Frisk anlagsbärare är hund som bär på ett friskt och ett sjukt anlag (Pp). Föräldrar till en hund med PRA behöver således inte själv ha PRA, utan de kan vara friska anlagsbärare (Pp). Men föräldradjuren till en hund med PRA kan dock aldrig ha två friska anlag, dvs vara en frisk hund. Avkommorna till en hund med PRA är däremot alltid anlagsbärare oavsett om de får PRA eller inte, se kombination 3, 5 och 6 nedan. Om man parar två friska anlagsbärare (Pp) får 25% av kullen två sjuka anlag (pp), 50% blir friska anlagsbärare (Pp) och 25% förblir helt friska (PP), se kombination 4. Detta innebär också att det kan finnas i en och samma kull såväl friska hundar som hundar som kan utveckla PRA.

Tidigare har vi bara haft ögonlysningen att förlita oss på när vi har försökt hitta de hundar som är friska, och ibland har naturen spelat oss spratt när det helt plötsligt dykt upp nya PRA-fall, trots flera generationer av ”friska” hundar.

Normal/Clear alt genotyp A = 2 friska anlag (PP) Carrier alt genotyp B = 1 friskt anlag och 1 sjukt anlag (Pp) Affected alt genotyp C = 2 sjuka anlag (pp)

Nedan visas de sex olika kombinationerna av parningar som är möjligt med de olika DNA-resultaten och det statistiska utfallet av dessa:

Kombination 1: samtliga avkommor blir helt fria (Normal/Clear) från sjuka anlaget.
Kombination 2: 50% av avkommorna blir helt fria (Normal/Clear) och 50% bär på det sjuka anlaget utan att själva utveckla sjukdomen (Carrier).

Kombination 3: samtliga avkommor bär på det sjuka anlaget utan att själva utveckla sjukdomen (Carrier).
Kombination 4: 25% av avkommorna bli helt fria (Normal/Clear), 50% av avkommorna bär på det sjuka anlaget utan att själva utveckla sjukdomen (Carrier) och 25% av avkommorna kommer att bli sjuka* (Affected).

Kombination 5: 50% av avkommorna bär på det sjuka anlaget utan att själva utveckla sjukdomen (Carrier) och 50% kommer att bli sjuka* (Affected).
Kombination 6: samtliga avkommor kommer att bli sjuka* (Affected).

* Det är inte säkert att alla hundar som bär på två sjuka anlag utvecklar PRA, men för tydligheten skull står det ”kommer att bli sjuka” trots att alla kanske inte blir det.

För alla?

Vem som helst får DNA-testa sin hund och hunden får nästan vara hur ung som helst, men den måste vara ID-märkt. Sen kan man ju alltid ställa sig frågan om alla hundar ska DNA-testas? Om hunden inte ska användas i avel av någon anledning så finns det väl egentligen inget skäl att testa den. Utifrån detta resonemang, så är det inte heller någon idé att testa hunden innan dess att den är HD- och ED-röntgad. En hund med HD- eller ED-fel ska inte gå i avel och dessa hundar behöver inte heller DNA-testas. Det är bättre att hundarna röntgas än DNA-testas i första hand. Men naturligtvis är det upp till var och en hur man väljer att göra.

SKK:s inställning till DNA-testet?

SKK har arbetat fram ett regelverk för hur gentest ska användas. I vår ras är det tillåtet att använda hundar som har testresultaten Normal/Clear och Carriers i avel. Men givetvis ska en känd anlagsbärare (Carrier) endast paras med en hund som är Normal/Clear hund. På det viset kommer sjukdomsantalet att minska och även antalet anlagsbärare på sikt.

Läs mer:

Källor:
SKK
Hundens sjukdomar – Birgitta Wikström, 1996