DNA-test Degenerativ encefalopati

Under sommaren 2015 hittade University of Missouri i USA genen som visar om hunden bär på anlag för Degenerativ encefalopati (DE) eller ej. Detta innebär att vi i vårt avelsarbete kan undvika att det föds valpar med denna hemska sjukdom.

Vad är DE?

Degenerativ encefalopati är en neurologisk sjukdom som innebär att vissa områden i hjärnan bryts ner och det leder till motoriska problem som rörelsestörning, inlärningssvårigheter, svårt att koncentrera sig och koordinera rörelser. Vissa hundar får mycket kraftiga ryckningar i hela kroppen när de sover, andra kan ha ett väldigt upprätt simsätt (bör dock inte förväxlas med den simningsovane tollarens simförsök). Hundarna kan också få beteendeförändringar i form av aggression, både mot hundar och människor. Det är en dramatisk sjukdom som gradvis blir värre och till slut får hunden avlivas på grund av de tilltagande symptomen.

Vad innebär DNA-test?

I och med att University of Missouri har lyckats isolerat genen bakom DE kan vi med ett enkelt svabbprov kan avgöra om hunden har genetiska anlag för att utveckla DE. I förlängningen skulle det alltså vara möjligt att avla bort sjukdomen helt genom att bara använda friska hundar i avel.

Varför DNA-testa?

Genom att DNA-testa våra tollare kan vi undvika att det föds några valpar som kan bli sjuka i DE. När vi känner till avelsdjurens genetiska anlag så vet vi exakt vilka hundar som vi ska undvika att para för att eliminera risken för att avkommorna ska bli sjuka.

Resultat av DNA-test

DNA-testet visar hundens genetiska disposition för sjukdomen och eftersom sjukdomens arvsgång är enkel recessiv autosomal finns det tre möjliga resultat:
Normal/Clear innebär att hunden är frisk och helt fri från anlaget
Carrier innebär att hunden är en frisk anlagsbärare
Affected innebär att hunden kan komma att utveckla sjukdomen

Hur använda DNA-testet

Det friska anlaget (P) är dominant över det sjuka (p) och det är därför en hund kan vara en frisk anlagsbärare. Frisk anlagsbärare är hund som bär på ett friskt och ett sjukt anlag (Pp). Föräldrar till en hund med DE behöver således inte själv ha DE, utan de kan vara friska anlagsbärare (Pp). Men föräldradjuren till en hund med DE kan dock aldrig ha två friska anlag, dvs vara en frisk hund. Avkommorna till en hund med DE är däremot alltid anlagsbärare oavsett om de får DE eller inte, se kombination 3, 5 och 6 nedan. Om man parar två friska anlagsbärare (Pp) får 25% av kullen två sjuka anlag (pp), 50% blir friska anlagsbärare (Pp) och 25% förblir helt friska (PP), se kombination 4. Detta innebär också att det kan finnas i en och samma kull såväl friska hundar som hundar som kan utveckla DE.

Normal/Clear alt genotyp A = 2 friska anlag (PP) Carrier alt genotyp B = 1 friskt anlag och 1 sjukt anlag (Pp) Affected alt genotyp C = 2 sjuka anlag (pp)

Nedan visas de sex olika kombinationerna av parningar som är möjligt med de olika DNA-resultaten och det statistiska utfallet av dessa:

Kombination 1: samtliga avkommor blir helt fria (Normal/Clear) från sjuka anlaget.
Kombination 2: 50% av avkommorna blir helt fria (Normal/Clear) och 50% bär på det sjuka anlaget utan att själva utveckla sjukdomen (Carrier).

Kombination 3: samtliga avkommor bär på det sjuka anlaget utan att själva utveckla sjukdomen (Carrier).
Kombination 4: 25% av avkommorna bli helt fria (Normal/Clear), 50% av avkommorna bär på det sjuka anlaget utan att själva utveckla sjukdomen (Carrier) och 25% av avkommorna kommer att bli sjuka* (Affected).

Kombination 5: 50% av avkommorna bär på det sjuka anlaget utan att själva utveckla sjukdomen (Carrier) och 50% kommer att bli sjuka* (Affected).
Kombination 6: samtliga avkommor kommer att bli sjuka* (Affected).

* Det är inte säkert att alla hundar som bär på två sjuka anlag utvecklar DE, men för tydligheten skull står det ”kommer att bli sjuka” trots att alla kanske inte blir det.

För alla?

Vem som helst får DNA-testa sin hund och hunden får nästan vara hur ung som helst, men den måste dock vara ID-märkt. Sen kan man ju alltid ställa sig frågan om alla hundar ska DNA-testas? Om hunden inte ska användas i avel av någon anledning så finns det väl egentligen inget skäl att testa den. Utifrån detta resonemang, så är det inte heller någon idé att testa hunden innan dess att den är HD- och ED-röntgad. En hund med HD- eller ED-fel ska inte gå i avel och dessa hundar behöver inte heller DNA-testas. Det är bättre att hundarna röntgas än DNA-testas i första hand. Men naturligtvis är det upp till var och en hur man väljer att göra.

Se Tollarklubbens hemsida för mer information om vad svabbtest är och hur det går till.

SKK:s inställning till DNA-testet?

SKK har ännu inte tagit ställning till detta gentest och i dagsläget sker ingen registrering av resultat hos SKK. Tollarklubbens rekommendation är att avelsdjur ska testas innan de går i avel samt att det är det tillåtet att använda hundar som har testresultaten Normal/Clear och Carriers i avel. Men givetvis ska en känd anlagsbärare (Carrier) endast paras med en hund som är Normal/Clear hund. På det viset kommer sjukdomsantalet att minska och även antalet anlagsbärare minska på sikt.

Läs mer:

Källor:
University of Missouri
Tollarklubben