Nova Scotia 2001

Den 9 juli startade Anna och Lars resan mot Nova Scotia. Vi flög via Island och efter att ha tillbringat 8 timmar på Keflavik, bar det av mot Kanada. Efter 4 timmar och 15 minuter landade vi äntligen på Halifax flygplats, då var klockan midnatt kanadensisk tid. Varför åkte vi då till Nova Scotia? Efter att ha läst mycket om provinsen var det dags att utforska densamma. Vi hyrde en bil och åkte totalt ungefär 250 mil under de 10 dagar vi tillbringade på andra sidan Atlanten. Vi har sett otroligt mycket vackert, ett varierande landskap där den ena platsen var helt olik den andra. Människorna är väldigt trevliga och gästfria. Vägen hem gick över Island den också, och vi tillbringade fyra dagar i Reyjkavik. Även detta land var otroligt på sitt sätt – det liknade inget som vi sett förut!

Vår första morgon i Kanada började med regn, men när vi nådde Peggy´s Cove hade det slutat regna. Peggy´s Cove är en fyr som i dag används som postkontor också! Vattnet utanför har krävt många människoliv, dels ett stort antal fiskare men även samtliga ombord på Swissair´s flight 111 som störtade ungefär 1 mil utanför kusten 1998.

Ett av många minnesmonument över fiskare som drunkat i havet.

Hummerindustrin är viktigt och överallt kan man köpa lobster “live or cooked” och här snackar vi hummer. De som vi hittar i våra svenska frys- och fiskdiskar är som kräftor jämfört med dem som man hittar på olika “Fishmarkets”. Gossen på bilden vägde 12,6 kg och var trots detta inte den största!

Bluenose, som är ett mycket känt begrepp i Nova Scotia, var en mycket snabb skonare som vann många priser i kappseglingar och hon användes även som fiskebåt. Originalet sjönk tyvärr, men i dag seglar replikan “Bluenose II” runt om i Kanada och USA. Vi fick inte se den riktiga “Bluenose II” eftersom hon var i the Great Lakes och seglade, så vi fick hålla tillgodo med ett antal modeller istället.

Här är ett minnesmonument över de fransmän (såväl gamla som unga) som blev deporterade från Grand Pré när engelsmännen år 1755 tyckte att fransmännen blev för många. Pojkarna och männen skickade till bl a USA och Frankrike. Runt om i Nova Scotia finns det fransktalande byar och ättlingar till acadierna som de första fransmännen kallades. I en del skolor är bara acadiska ättlingar välkomna.

I Bay of Fundy är tidsvattenskillnaderna 14-16 meter och det är 18 miljarder ton vatten som kommer in vid flod….. Vid ebb tar det en och en halv timme att gå från stranden ut till vattenkanten!

Vi passade även på att besöka Prince Edward Island, Kanadas minsta provins, genom att åka över Confederation Bridge som bara var 13 km lång….

Där besökte vi Anne of Green Gables, kanske mer känd som Anne på Grönkulla.

Förutom Anne of Green Gables, bestod ön av massor och massor av potatisplantor!


  
Därefter for vi vidare mot Cape Breton, och det var resans absoluta höjdpunkt! Det var ett helt otroligt vackert och fascinerade landskap, nu förstår vi varför Nova Scotia heter just Nova Scotia.


 
Vi åkte slingervägar upp och ner för de gröna bergen och kullarna. I nationalparken varnades besökarna för björn och vi fick ett helt häfte med förhållningsregler!


 En av många vackra platser.


 
Mitt i ingenstans fanns det ett Internet café!


  
Lars for ut på “whale-watching” i denna lilla båt och ni som känner Anna kan förstå varför jag stannade på land… Det gick vågor som var 2-3 meter, men det var det värt eftersom de fick se ett 20-tal valar.


 
Vi besökte fortet Louisburg som byggdes av fransmännen på 1700-talet för att ge skydd mot engelsmännen. Vid två tillfällen lyckades engelsmännen ta fortet och vid sista tillfället sprängde de större delen av fortet. 1969 påbörjades arbetet med att renovera och idag är 1/5 del återuppbyggt som det såg ut från början.


  
Många små byar for vi igenom under vår resa. Vi lärde oss också att det är läge att tanka när det är 1/4 kvar av bensinen eftersom man aldrig vet var nästa bensinpump kan finnas…..


  
Kanadensarna är mycket stolta över sin historia som inte är mer än drygt 250 år och på många ställen har de bevarat byar. Denna by heter Sherbrooke Village och visar hur Nova Scotia såg ut i början av 1900-talet. Huset på bilden är fängelset och det, hör och häpna, användes ända fram till 1969!


  
Vi avslutade vår resa med två dagar i Halifax och det visade sig vara en mycket trevlig stad med ca 200.000 invånare. Vi åkte på en sightseeingtur och fick bl a höra om den stora explosionen 1917, som utplånade nästan hela staden.

Sammanfattningsvis var Nova Scotia en mycket trevlig provins att besöka och vi kan varmt rekommendera den för er som är intresserade. Vägarna var på sina håll inte de allra bästa – på vissa ställen växte gräset högt mellan sprickorna. Men vad gör det när man kör en jeep med fyrhjulsdrift? Maten var god, människorna trevliga och inte en enda tollare såg vi. Däremot desto fler labbar och goldens!