Rasbeskrivning och rasstandard

Nova Scotia Duck Tolling Retriever – ”tollare”
FCI-STANDARD:

1987-06-24; engelska

SKKs STANDARDKOMMITTÉ:

Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2020-11-20

URSPRUNGSLAND/HEMLAND:

Kanada

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:

Apporterande fågelhund

FCI-KLASSIFIKATION:

Grupp 8
Sektion 1
Med arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Nova scotia duck tolling retriever (tollare) utvecklades på Nova Scotia-halvön i början på 1800-talet för att ”tolla” (eller locka) och apportera sjöfågel. Den ”tollande” hunden springer, hoppar och leker längs stranden fullt synlig för andflocken. Ibland försvinner hunden utom synhåll för att, med hjälp av den gömda jägaren som kastar små pinnar eller bollar till hunden, snabbt dyka upp igen. Hundens lekfulla beteende väcker ändernas nyfikenhet och de luras att komma inom skotthåll. Den sänds därefter ut för att apportera de skjutna fåglarna.

HELHETSINTRYCK:

Rasen skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös, kompakt och välbalanserad hund med medelkraftig till kraftig benstomme. Den skall vara en i hög grad vig, rörlig, alert och beslutsam. Många tollare har ett något sorgset uttryck som dock ändras till intensiv
koncentration och upphetsning så fort hunden börjar arbeta.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Rasen skall vara intelligent, lättdresserad och ha stor uthållighet. Den skall vara en stark och skicklig simmare, en naturlig och säker apportör såväl på land som i vatten och redo för arbete i samma ögonblick som den minsta uppmaning till apportering ges. Under arbete har rasen ett snabbt, framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och svansen med sitt mycket rikliga behäng, i ständig rörelse. Den starka apporteringslusten och lekfullheten är nödvändiga egenskaper för rasens specifika arbetssätt.

HUVUD:

Huvudet skall vara skarpskuret och något kilformat. Hos en hanhund av medelstorlek skall längden på huvudet, från nosspets till nackknöl, vara cirka 23 cm. Huvudets storlek skall dock stå i proportion till kroppens storlek.

Skallparti:
Skalle: Den breda skallen skall endast vara svagt rundad och utan framträdande nackknöl. Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm mellan öronen avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen.
Stop: Stopet skall vara måttligt markerat.
Ansikte:
Nostryffel: Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen. Näsborrarna skall vara väl öppna. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmonisera med pälsfärgen eller vara svart.
Nosparti: Nospartiet skall avsmalna med en tydlig linje från stop till nosspets.
Underkäken skall vara kraftig men inte framträdande. Den skall bilda en nästan rät linje från mungipa till käkbenets hörn med större djup vid stopet än vid nostryffeln. Pälsen på nospartiet skall vara kort och fin.
Läppar: Läpparna skall vara tämligen åtsmitande och i profil forma en mjuk kurva utan hängande mungipor. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för att kunna bära en stor fågel. ”Mjuk” mun är väsentligt. Komplett saxbett.
Kinder: Kinderna skall vara flata.
Ögon: Ögonen skall vara ansatta väl isär samt vara medelstora och mandelformade. De skall vara bärnstensfärgade eller bruna. Ögonlocksränderna skall ha samma färg som läpparna.
Öron: Öronen skall vara trekantiga och medelstora. De skall vara ansatta högt och långt bak på skallen. Vid basen skall de vara endast svagt höjda. Öronen skall ha bra behäng på vikningens baksida och kort päls på de runda örontipparna.

HALS:

Halsen skall vara väl ansatt, medellång och mycket muskulös utan tendens till överflödigt halsskinn.

KROPP:

Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan.
Rygg: Ryggen skall vara kort och plan.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda, varken tunnformade eller flata.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall följa på det naturligt mycket mycket svagt sluttande korset. Den skall vara bred vid ansättningen och nå åtminstone till hasen. Behänget på svansen skall vara mycket rikligt och yvigt. Svansen får bäras under rygglinjen utom när hunden är alert, då den bärs högt över ryggen, dock utan att någonsin vidröra kroppen.

EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:

Skulderblad: Skulderpartiet skall vara muskulöst. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och väl åtliggande. De skall bilda en god manke samt sluttande övergå i den korta ryggen.
Överarm: Överarmen och skulderblad skall vara ungefär lika långa.
Armbåge: Armbågen skall ligga tätt an mot kroppen och varken vridas inåt eller utåt utan röra sig fritt och jämnt.
Underarm: Frambenen skall ge intryck av parallella kolonner, raka och med kraftig benstomme.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka och svagt sluttande.
Framtassar: De kraftigt simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna och runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Sporrar på frambenen kan avlägsnas.
Borttagning av sporrar utan veterinärmedicinska skäl är enligt lag förbjuden i Sverige.

BAKSTÄLL:

Helhet: Bakstället skall ge ett muskulöst, brett och kvadratiskt intryck. Fram- och bakbensvinklar skall vara i balans med övre och nedre delar i ungefär lika balans.
Lår: Låren skall vara mycket muskulösa.
Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad.
Has: Hasen skall vara lågt ansatt och varken inåt- eller utåtvriden.
Baktassar: De kraftigt simhundsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna och runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Sporrar kan avlägsnas. Borttagning av sporrar utan veterinärmedicinska skäl är enligt lag förbjuden i Sverige.

RÖRELSER:

Tollaren förenar ett intryck av kraftfullhet med rörelser som är spänstiga och lediga. Frambensrörelserna skall ha god räckvidd och påskjutet från bakbenen skall vara kraftfullt. Tassarna skall varken vrida sig inåt eller utåt och benen ska röra sig på en rät linje. När farten ökar rör sig benen alltmer in mot kroppens mittlinje medan rygglinjen förblir plan.

PÄLS:

Pälsstruktur: Rasen är framavlad för att apportera i iskalla vatten och måste ha en vattenavvisande dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och medelmjukt. Underullen skall vara mjukare och tät. Pälsen kan vara svagt vågig på ryggen, men skall i övrigt vara rak. En del vinterpälsar kan bilda en lång, lös lock på strupen. Behänget skall vara mjukt på strupen, bakom öronen och på lårens baksidor. Frambenen skall ha måttligt med behäng.
Färg: Olika nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och svansens undersida. Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av följande ställen: svansspetsen, tassarna (inte över mellanhand/-fot), bröstet och som bläs. En hund av i övrigt hög kvalitet skall inte dömas ner för att den saknar vita tecken.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd:
Idealmankhöjd för hanhund över 18 mån 48-51 cm
Idealmankhöjd för tik över 18 mån 45-48 cm
En avvikelse från idealhöjden med +/- 2,5 cm är tillåten.

Vikt:
Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme.
Riktlinjer: 20-23 kg för vuxen hanhund
17-20 kg för vuxen tik

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.

• Nosparti som är konkavt eller konvext.
• Brant stop.
• Nostryffel som är ljust köttfärgad (”grisskär”).
• Annan färg på nostryffel, ögonlockskanter och ögon än den standarden föreskriver.
• Överbett.
• Stora, runda ögon.
• Kropp som hos vuxen hund saknar massa.
• Karprygg, svankrygg.
• Ländparti som är svagt.
• Svans buren nedan rygglinjen när hunden är i rörelse.
• Svans som är för kort; svansknyck eller svans som är så nedböjd att den vidrör ryggen.
• Mellanhänder som är svaga.
• Tassar som är tunna, platta och spetiga.
• Öppen päls, (lös och inte tillräckligt tät).
• Mer än 2,5 cm över eller under idealmankhöjd.

DISKVALIFICERANDE FEL:

• Aggressiv eller extremt skygg.
• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter.
• Flerfärgad nostryffel.
• Överbett med mer än 3 mm.
• Underbett, sned käke.
• Avsaknad av simhud mellan tårna.
• Vitt på skuldrorna, runt öronen, på nacken, över ryggen eller på flankerna.
• Silvertonad päls, grått eller svarta partier i pälsen.
• Varje annan färg än rött eller nyanser av orange

NOTA BENE:

Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Läs mer:

Källa: SKK – Rasstandard