Sommaren

Sommaren, solen och värme, visst är det härligt! Men sommartid innebär också en del faror. Två av dem, kanske de allra farligaste, är bilar och huggormar.

Solen, bilen och hunden

Bilen är en stor fara för hunden under soliga sommardagar. Alltför många hundar har fått sätta livet till på grund av överhettade bilar. Ta för vana att lämna hunden hemma om du ska någonstans där den inte kan följa med. När solen skiner blir det snabbt väldigt varmt i bilen och nervevade rutor hjälper inte till att hålla bilen sval. Även om du har parkerat i skuggan, så rör sig solen under dagen och vips är skuggan borta och bilen står i solen. Om du ändå måste lämna hunden i bilen, glöm inte ge den vatten och titta till den med jämna mellanrum. Tänk även på att det inte behöver vara speciellt soligt eller varmt i luften för att bilen ska bli varm.

Huggormar

Huggormen är den enda giftorm som lever i Skandinavien och tack vare sin effektfulla svarta zickzackrand längs ryggen är den lätt att känna igen. Under tidiga vårdagar kommer huggormen fram och under högsommaren föder huggormshonan sina ungar. Redan från födseln är huggormsungen kapabel att ta hand om sig själv och den har munnen full med verksamma gifttänder. Huggormen finns i hela vårt land, med undantag för fjällområdet.

Huggormen beter sig inte som andra ormar, den har ingen direkt rädsla för människor som andra ormar har. I stället för att ringla iväg när fara hotar, rullar den ihop sig och intar försvarställning med tillbakadraget huvud, redo att hugga om det behövs. Eftersom ormar saknar hörsel har de en utvecklad förmåga att känna vibrationer och små skakningar i marken. De flesta ormar är nattdjur och är mest aktiva under ljumma nätter.

Huggormsbiten hund

Vanligtvis blir hunden biten i nosen, på huvudet eller i tassarna och det uppstår snabbt en svullnad. Blir hunden biten i nosen kan svullnaden medföra att hunden får andningsbesvär. Bett i tassarna är oftast mer farliga eftersom giftet sprids mer effektivt. Känsligheten för för ormbett varierar starkt. Mellan tre och fyra procent av huggormsbitna hundar avlider av sitt bett. En ormbiten hund bör till veterinär så fort som möjligt, och det är viktigt att den hålls i så stor stillhet som möjligt. Anledningen till detta är att förhindra att ormgiftet och frisatta vävnadsämnen ska spridas i kroppen. En ormbiten hund behandlas med kortison och antibiotium. Kortisonets uppgift är att motverka kärlskador och chock medan antibiotikum ges för att förhindra infektioner på bettstället. Hundar som blivit huggormsbitna tidigare löper större risk att blir dåliga av ett nytt bett. Om du är ute mycket i skog och mark kan du be veterinären skriva ut kortisontabletter som du kan ge till hunden om olyckan skulle vara framme.

Källor:

Brukshunden 4/99
Hundens sjukdomar, Birgitta Vikström, 1993
Hälsoråd för hund; Apoteksbolaget 1996